Monthly Archives: januari 2014

Land Alice fäbod

I somras gjorde jag en trädgårdsresa till Dalarna med Allt om trädgårds läsare. Bland annat besökte vi Land Alice fäbod i Skallskog utanför Leksand. Där fick vi glödstekt sill med kokt potatis och gräddfilssås. Till det drack vi enrisdricka som Alice gjort på enris och jäst. Enrisdricka gör man genom att fylla en 10-literskastrull med enris och hälla på vatten tills det täcker riset. Sedan kokar man vattnet med riset en stund (runt en kvart) och låter det stå på eftervärme en stund till. Därefter silar drickan och rör i 1 kg socker och ett halvt paket jäst. Drickan får sedan stå i rumstemperatur ett dygn. Det är viktigt att drickan förvaras svalt. Annars jäser den och blir alkoholhaltig. Helst ska den drickas upp inom ett par veckor.
Enrisdricka smakar verkligen enbuske! Jag gillar det men jag har träffat fler som inte tycker om det än som gillar det.

Kristinas-lind

En pigg 400-åring

Kristinas-lind

För ett tag sedan träffade jag en arborist, en person som är specialist på vård av träd, och pratade med honom om hur ett 250 år gammalt träd mådde. Då berättade han att man bara genom att titta på barken kan få en bra bild av hur ett träd mår. På ett friskt träd som fortfarande växer spricker barken upp lite grand hela tiden. Det gör att det bildas brunröda glipor mellan “barkremsorna”. Bilden visar barken på den nästan 400 år gamla linden som växer i parken på Svartsjö slott utanför Stockholm. Det är en av de två äldsta parklindarna i Sverige. Den andra finns i Grönsöö slottspark. Kolla hur tydligt man kan se de rödbruna gliporna i barken!

Om jag varit trädgårdsmästare på 1700-talet

tumblr_mw78cdv8RX1rdajz2o1_500

Om jag varit trädgårdsmästare på 1700-talet hade jag skurit några rispor i barken på mitt äppelträd med frostskador. Åderlåtning, som man kallade det, användes på träd som skadats efter hård vinter. Man sa att de hade kallbrand. Precis som en människa som förfrusit sig riktigt mycket. På hagtornbusken, där rådjuret fejat bort en bit av barken skulle jag ha baddat såret med bivax och harts och lindat om med en linneduk. Under 1700-talet såg man på träden som om det vore människor och använde samma ord för sjukdomar och samma botemedel. Metoderna kanske inte funkar så bra, men det är ett rätt så fint förhållningssätt. Eller hur?