Monthly Archives: juni 2014

digitalis

Chelsea flower show del 3

Det var kul att se idéträdgårdarna, men allra roligast var “The great paivilion”, där olika odlare och sällskap ställer ut. Det är framförallt en utställning och det finns inte så mycket att köpa. Jag fick med mig en pyttekruka proppad med fröplantor från en aurikelodlare. Det ska bli spännande att se vad det blir. Förmodligen inga som duger till utställning i aurikelteater, men säkert tillräckligt fina för min koloniträdgård.

lathyrus

Vissa montrar fungerade nästan som en tidsresa till förra sekelskiftet, till exempel luktärtsodlaren EAGLE SWEET PEAS

Lite samma känsla gav W & S Lockyers aurikelmonter.aurikelAgapanthus

Egentligen får inte utställarna sälja något före klockan 16 på stängningsdagen. Jag spanade in en gulbladig sort av afrikas blå lilja Agapanthus som jag så klart måste ha. Men det får bli postorderbeställning. Jag fick namnet på den.

Riddarsporrar

Den galnaste montern i hela paviljongen var nog en som tillhörde en odlare av riddarsporrar. Som om det inte räckte med de två meter höga riddarsporrarna i olika färger hade de klämt till med knölbegonior i all världens färger. Och blommorna var stora som mattallrikar. De kanske inte ser så stora ut på bilden, men jämför med människornas huvuden.

Montt

BBC fanns på plats och sände timvis med program om Chelsea floder show. Den får lika stort utrymme som många sportevenemang! Det skulle inte hända i Sverige, eller? Det går att se programmen HÄR. Om ni tittar riktigt noga på bilden av BBCs sändningstorn kan ni se Monty Dons krulliga frisyr under strålkastaren. När har reste sig och vinkade hördes ett jubel i pojkbandsklass!

Lysimachia atropurpurea ‘Beaujolais’

Chelsea flower show del 2

The-waterscape-garden

Det var många idéträdgårdar på Chelsea och om jag skulle skriva om var och en av dem så skulle hela sommaren passera innan jag var klar. Därför blir det ett hopkok med ett bildgalleri istället.

The Waterscape garden ritades av Hugo Bugg som med sina 27 år är den yngsta som någonsin har ritat en showgarden på Chelsea. Men han har redan fått guldmedaljer på RHS (The Royal Horticultural Society) utställningar vid Hampton court och Tatton park. Med sin trädgård ville Bugg föra fram The Blu Water Project, som är ett 10 år långt projekt där man arbetar med att värna tillgången på friskt vatten. Trädgården är ett spel mellan hårt och mjukt, människoskapat och naturligt.

 

Lysimachia-atropurpurea-Beaujolais

Mest hypad av alla växter var nog Lysimachia atropurpurea ‘Beaujolais’, purpurlysing, som är vildväxande på Balkan och i Turkiet. Det är en tvåårig släkting till den gula praktlysingen som finns i var och varannan trädgård. Purpurlysingen vill ha en solig plats med väldränerad jord som inte blir för torr. Jag har inte provat den, men måste verkligen göra det!

Lupinus-Chandelier

Andra platsen skulle jag säga kneps av en gul lupin med namnet ‘Chandelier’ och som fanns lite varstans. Här syns den i Laurent-Perrier-trädgården, formgiven av Luciano Giubbilei, som tog hem Best in show och vann hela kalaset. I trädgården fanns bland annat två 70-åriga häggmisplar som grävts upp och flyttats till Chelsea. Giubbilei använde sig av svala blå nyanser kombinerat med ljusgult och limegrönt. Mitt intryck vara att han mer än någon annan såg växterna som medel för att skapa färg och form. Ett osentimentalt tillvägagångssätt med ett svalt och snyggt resultat. Men aningen opersonligt.

Laurent-perrier

Laurent-perrier2

Chelsea Flower Show 2014 1

Jag har varit medlem i The Royal Horticultural Society, som anordnar Chelsea Flower Show, sedan jag var 17 år. Sedan dess har jag velat se jätteutsällningen med idéträdgårdar och olika utställningar. Och i år var det till slut dags. Man skulle kunna tänka sig att mina förväntningar var uppskruvade till max efter 20 år, men eftersom jag sett så många bilder därifrån i RHS suveräna tidning The Garden hade jag en ganska tydlig bild av hur det skulle vara och blev till och med positivt överraskad.

Lägger man ihop brittisk, trädgård och 101 år gammal så är ju det tre saker som kan borga för ett lite konservativt evenemang. Och det är det. Vill man se trädgårdformgivning och landskapsarkitektur som ligger i bräschen är Chelsea kanske inte första valet. Men flera av idéträdgårdarna var väl genomarbetade och platser som jag gärna skulle tillbringa tid i.

Den första trädgården som mötte utställningsbesökarna var “Contemporary Paradise Garden” ritad av Cleve West, som har fått guldmedalj på Chelsea fyra gånger tidigare. (Flera trädgårdar får guld varje år. Den som sopar mattan med alla blir Best in Show.) Det här var min favoritträdgård av flera anledningar. Den byggde på en formell plan med korsande axlar och vatten i mitten, som går tillbaka till Persiens paradisträdgårdar, som brukar beskrivas som ursprunget till all trädgårdskonst. Men den strama formen löstes upp av planteringar som flöt ut i gruset och löste upp den formella ramen. Den bakre delen av trädgården skuggades av en platanallé, medan den främre var soldränkt. Det hade West tagit hänsyn till genom att använda skuggtåliga växter i en färgskala som lyser där ljuset saknas. I den soliga framkanten hade han istället valt torktåliga växter i nyanser som framträder bäst i starkt solljus. Där fanns irisar, stäppliljor, junkerlilja och stor sandlilja. Han ska verkligen ha cred för att han tagit hänsyn till platsen, trots att trädgården fanns i mindre än en vecka. Det hade verkligen inte alla formgivarna gjort. Fortsättning följer om någon dag.