Monthly Archives: augusti 2014

Lökarna håller ställningarna

Så fort dygnstemperaturen börjar sjunka syns det att vissa växter tycker att det är dags att kasta in handduken. Men det finns många som inte är så lättstötta och faktiskt har sin bästa tid just nu. Ett exempel är alla de lökväxter från framförallt Sydafrika och Mellanamerika, som man brukar kalla sommarblommande lökar. Många av dem kommer från områden där temperaturen emellanåt kryper ner mot nollsträcket och ibland under. De ger inte upp för att det bara är fem eller tio grader på nätterna!

De kallas sommarblommande lökar eftersom de växer och blommar under sommaren. När hösten kommer vissnar de ner och går in i vila. De klarar inte vintrarna utomhus, men eftersom de samlar all energi i en lök är de betydligt lättare att övervintra än till exempel citron- och olivträd som är lika stora året runt och alltid behöver ljus. Jag tar upp mina lökar när det är risk för frost. Då har de för det mesta in hunnit vissna ner och jag lägger hela plantan utan jord i en låda i ett torrt och mörkt utrymme. Då vissnar bladen ner på någon vecka. Därefter putsar jag bort de torra bladen, borstar av den gamla jorden och lägger lökarna i en låda. Lådan får stå svalt, men frostfritt över vintern och emellanåt kollar jag till lökarna så de inte torkar ihop eller börjar mögla. Ser det torrt ut duschar jag lite med en blomspruta och om en lök börjar ruttna eller mögla kastar jag bort den för att angreppen inte ska sprida sig.

I maj sätter jag lökarna i 10 centimeterskrukor; en och en om de är stora, två-tre om de är mindre. I början av juni planterar jag ut dem i krukor eller rabatter. Jag har kopiösa mängder sniglar i trädgården så därför får tofsliljor och kaphyancinter, med tjocka blad som sniglarna älskar, stå i kruka.

Albuca shawii är en sydafrikansk lökväxt med små gula blommor som bildas i massor under hela sommaren. Den är blygsam i både färg och storlek och behöver putstas från överblommat ofta.

Canna är egentligen en knölväxt men den behandlas på samma sätt som de sommarblommande lökarna. Sorten på bilden får röd-orange blommor och mörkt bladverk.

Tofsliljorna är fina även när de blommat över. Det här är en överblommad Eucomis comosa där de vinröda frökapslarna kontrasterar mot de ljusa kalkbladen.

Det finns ganska många namnsorter av tofsliljor. Den här heter Sparkling Burgundy och får riktigt mörka blommor och mörkröda blad.

Den vanligaste kaphyacinten är Galtonia candicans med kritvita blommor med klart gröna blad. G. viridiflora får grönaktiga blommor och jättesnygga, breda, grågröna blad.

En av de vanligste sommarblommande lökarna är doftlilja Gladiolus callianthus som sprider en fantastisk doft under agustikvällar.

Lökarna köper man på våren och det finns många andra arter och sorter att välja mellan.

Världens bästa sallat!

Jag är inte någon sallatsätare av stora mått. Plocksallater är ofta för sladdriga och smaklösa för min smak och att äta isbergssallat känns som att tugga i blöt frigolit. Men jag har en riktig favorit: Royal oakleaf. Det har inte bara att göra med att det är en av världens äldsta sallatssorter och har odlats sedan 1600-talet. Den har en kraftig och fyllig sallatssmak utan att vara särskilt bitter och när man bryter av de saftspända och friskt gröna bladen knakar det till och sipprar ut växtsaft. Så saftig och god är den. Dessutom fnyser sniglarna åt den så länge det finns annat att äta.

Men nu ligger Royal oakleaf illa till på översta pallen! Förra året beställde jag frö av en sallat från den franska fröfirman BAUMAUX. Den gick under namnet “laitue cressonnette marocaine” och eftersom jag är helt såld på Marocko köpte jag en påse. Och nu kommer här bara lovord. Inget negativt. Man skulle nästan kunna tro att jag är köpt. Det är den bästa sallaten jag någonsin ätit och nu äter jag sallat varje dag! Den är krispig utan att vara trådig, smakrik utan att vara bitter, växer snabbt, tål torka och värme, blir inte så där sträv och hårig som cikoria och inte så mesig som plocksallat. Dessutom tar det lång tid innan den går i blom.

Tydligen är det en sort som även odlas i Italien där den heter Radichetta och delar av Spanien. Eftersom den kommer från Medelhavsområdet klarar den värme bra och till skillnad från annan sallat gror fröna bra även vid högre temperaturer. Den här sallaten blir ett måste under kommande säsonger!

Det vore kul att höra från andra som har provat den.

Marockansk-sallat490

 

Här finns frö

 

Skräckfilmer med trädgårdstema 2: Mördartomaterna anfaller

Nu är det dags för ytterligare en skräckfilm med trädgårdstema: Mördartomaterna anfaller (Attack of the killer tomatoes) från 1978. Egentligen är det ingen skräckfilm, utan en komedi som driver med skräckfilmer som Trifidernas dag. Humormässigt ligger den ganska nära Nakna pistolenfilmerna, men saknar lite av deras finess. Efter att både människor och husdjur blivit uppätna av muterade mördartomater tillsätts den amerikanska regeringen en grupp som ska försöka lösa katastrofen.

Helt ärligt har jag inte lyckats ta mig igenom hela filmen. Men trailern är verkligen värd att se. Inte minst för de fantastiska ljudeffekterna och ledmotivet, som åtminstone jag nynnade på ett bra tag efter jag sett filmen.

För den som inte fått nog efter att ha sett Mördartomaterna anfaller gjordes uppföljaren Mördartomaterna kommer tillbaka (Return of the killer tomatoes)  1988 med en ung George Clooney.