Blogg

Rivning av Norra_Station

Klockhuset har redan gått in i himlen

De flesta stockholmare har lyssnat på diskussionerna om Klockhuset med åtminstone ett öra. Klockhuset ingick i Norra stationsområdet som var en utpräglad godsstation. För ritningarna svarade SJs chefsarkitekt Folke Zettervall som ritade samtliga byggnader som uppfördes inom området sedan stationen vid Norra Bantorget flyttats dit.

I februari i år “råkade”  man riva byggnaden trots att dess bevarande diskuterats under lång tid. Trots att Stockholms stadsmuseum motsatte sig en rivning beslutades att byggnaden skulle bort. När rivningen av klar blev det folkstorm och flera politiker fördömde rivningen och sa att det berodde på bristande kommunikation mellan förvaltningarna.

Idag kom beskedet att klocktornet som ingått i byggnaden ska återuppbyggas på en annan plats inom den nya stadsdelen Hagastaden. Teglet i den gamla byggnaden såldes och lades sedan upp på blocket för 16 kronor stenen. Här dras verkligen flera viktiga frågor inom kulturmiljövården till sin spets. Kan vi få tillbaka det gamla klocktornet? Blir det verkligen samma byggnad när den rivits och återuppbyggs på en annan plats, förvisso med vissa ursprungliga byggnadsdelar? Hur lång tid kan det bli mellan rivning och återuppbyggnad av ett hus för att det ska ses som att vi fått tillbaka det? Hur stor andel av byggnadsdelarna måste vara ursprungliga för att det ska vara samma hus.  I det här fallet har det hunnit gå en dryg månad mellan rivning och beslut om återuppbyggnad. Är det aktuellt för ett hus som är fem år, tio år eller kanske hundra?

Klockhuset revs och kommer aldrig att finnas igen. Visst kan man bygga upp en kopia, men det kommer aldrig att bli samma klockhus. Flytta diskussionen till andra hotade byggnader som fortfarande går att rädda (listan är lång i Stockholm ,men även i andra städer.) istället för att göra detta till en symbolfråga utan något egentligt innehåll.

Foton: Wikimedia I99pema

Norra station
svenska-allmogehem-feat

Inget nytt under solen

När vi tänker oss hur Sverige såg ut för drygt hundra år sedan får vi bilden av människor som var nära naturen 0ch som odlade och lagade sin egen mat. Människor som levde mer “på riktigt” än vi gör idag. Och när vi tänker på deras liv präglat av självförsörjning är det många som får något romantiskt i blicken. Men var det verkligen så?? Tidningen Idun hade en central funktion i arbetet mot kvinnlig rösträtt och att ge kvinnor samma rättigheter och förutsättningar som män. I numret som kom ut den 28 november 1909 finns en intressant notis om boken Svenska allmogehem. Notisen inleds med texten: Nu, då intresset för egnahemstankens förverkligande genom småbruk är större än någonsin, då hundratals män och kvinnor gå omkring och drömma om att bryta sig en ny bana som brukare af egen torfva, då är förvisso nationalverket “Svenska Allmogehem” boken för dagen. Bortsett från den ålderdomliga formuleringen skulle boken kunna vara skriven idag och skulle säkert bli en riktig storsäljare!

Hur mycket har egentligen förändrats på drygt hundra år?

egen-t
Varritualfeat

Vårritual

En av de första riktigt soliga dagarna varje vår gör jag en vårritual sedan knappt 15 år tillbaka. Jag vräker upp balkongdörrarna på vid gavel så solen strömmar in i rummet och sätter på en skiva med den Kap verdiska sångerskan Cesaria Evora. När de första tonerna av Sodade kommer ur högtalarna är det vår.

Lyssna på Cesaria Evora här:Cesaria Evora – Anthology

Gardeners world – världens bästa trädgårdsserie?

Om jag får avgöra är BBCs program Gardeners World världens bästa trädgårdsserie. Jag har i och för sig inte sett alla serier i världen, men bara Monty Don börjar pyssla i sitt “potting shed” och Carol Klein börjar föröka perenner vill jag genast ut i trädgården och gräva, så och skörda. Svt har börjat sända serien sedan något år tillbaka men det är med en rejäl fördröjning. Och tyvärr  kan man inte se programmet via BBCs playfunktion om man befinner sig utanför Storbritannien. Så länge man inte mixtrar med IPadresser och det verkar krångligt. Men emellanåt börjar någon vänlig själ, med ett rymligt samvetet när det gäller upphovsrätt, lägga ut avsnitt på Youtube. Men det gäller att vara snabb. Efter några veckor brukar de vara borttagna.

Man ska så klart värna upphovsrätten, men när det inte går att köpa serien på DVD, via BBCs hemsida och när det dröjer så länge innan avsnitten visas på SVT tycker jag att jag med gott samvete kan se programmen på Youtube.

Just nu kan man se de avsnitt som hittills visats av årets säsong. Passa på!

The-plant-moodfeat-img

The Plant 5: Från Motown till Growtown

detroit_then_now_s

Bilden visar samma område i Detroit 1949 och 2003. En stor del av husen är borta och många av de som finns kvar är övergivna.

Inom Detroits stad finns omkring 100 000 tomter där huset är rivet eller övergivet. Tomma hus har tagits över av missbrukare och kriminella. De tomter som varit övergivna längst har vuxit igen med sly och ogräs. Sedan något tiotal år har en odlingsrörelse spritt sig i Detroit, där medborgare går samman och odlar upp ledig mark i staden. Eftersom Detroit är en gammal industristad görs jordanalyser för att säkerställa att marken inte innehåller gifter och tungmetaller från de nedlagda industrierna.

Odlingen i Detroit tar olika riktningar. Allt från oorganiserade uppodlingar av ödetomter av en eller några få personer till community gardens. Ett projekt går ut på att genom att odla ekologiska grönsaker och sälja dem utan mellanhänder få ekologiska råvaror som är lokalodlade utan att kosta mer än konventionellt odlade grönsaker från storskaliga odlingar.

Men odlingen av mat i staden ger inte bara närodlade ekologiska frukter och grönsaker. Odlingarna stärker gemenskapen i bostadsområdena och skapar kontakt grannar emellan. Omvandlingen av övergivna tomter, som ofta använts till att dumpa skräp och där husen tagits över av exempelvis kriminella, till odlingar gör att de boende känner sig säkrare och kriminaliteten minskar.

Vill man starta en ny odling, en skolträdgård, community garden eller liknande kan man få råd och hjälp med att organisera det av KEEP GROWING DETROIT vilka har som mål att stadens invånare ska ha kontrollen över sin matförsörjning och att vad de äter inte ska bestämmas av vad grossister och butikskedjor erbjuder.

THE GARDEN RESOURCE PROGRAM (GRP) har funnits i tio år. Mot en medlemsavgift får medlemmarna välja 26 påsar frö till olika lättodlade grönsaker och drygt hundra lokalodlade pluggplantor av grödor som måste förodlas i växthus. GRP ordnar också kurser i exempelvis jordförbättring, hur man odlar eget frö, kompostering, odla i kruka, förädling och lagring av skörden och  näringslära. Man ordnar arbetsdagar där man kan hjälpa till i någon odling som behöver extrahjälp. I dagsläget har föreningen 1 300 medlemmar; såväl privatpersoner som skolor och community gardens.

Intresset för att göra Detroit grönare växer hos både kommunen och delstaten. När stadsodlingen först började sprida sig i Detroit visste kommunen inte riktigt hur man skulle hantera det. Odlingsmark var ju inte inskrivet i detaljplanerna för den tidigare tätbefolkade staden. Samtidigt innebar det en positiv utveckling där övergivna, misskötta tomter förvandlades till odlingar. Men för ett år sedan ändrade kommunen reglerna för att det skulle bli möjligt med “urban farms” som inte stred mot lagen. Stadsbyggnadskontoret i Detroit har dessutom tagit fram riktlinjer för hur stadsodlingen kan utvecklas och hur det ska gå till.

City of trees Detroi 40-talet

Bilden visar Detroit på 1940-talet när staden kallades “the city of trees”.

Detroit var länge känt som ”The city of trees” på grund av de många trädplanterade gatorna. Majoriteten av träden var almar och när almsjukan slog till dog en stor del av träden och några nya sattes aldrig. Organisationen The Greening of Detroit strävar efter att göra Detroit till en grönare stad genom att plantera träd, anlägga parker och ta tillbaka något av det prärielandskap som fanns där innan staden växte fram. Tillsammans med kommunen gör man dessutom försök med att rena gammal industrimark genom att plantera träd. Metoden kallas DENDRO REMEDIATION.

På hemsidan DETROIT FUTURE CITY  kan man läsa om några av de intressanta projekt som sker i samarbete mellan personer som lever i Detroit, staden och staten.

FEEDOM FREEDOM  och EARTHWORKS URBAN FARM är exempel på två stadsodlingar i Detroit, som arbetar för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar stad.

Detroit har gått från en stad präglad av plants (fabriker) till en stad präglad av plants (växter). Från Motown till Growtown.

The Plant 4: Hip hop från Detroit

Detroits roll som centrum för både bilindustri och soulmusik är över sedan länge, men det är fortfarande en betydelsefull musikstad. Hip hopartister och grupper som Eminem, Slum village, Black milk, Danny Brown och J Dilla kommer från Detroit. Det gör även Neosoulartisten Dwele. Spellistan innehåller hiphop från Detroit, men avslutas även med ett par neosoulartister.

Så kallad scraping är utbrett i Detroit. Det innebär att man bryter sig in i övergivna hus och tar allt av värde. I låten “Scrap or Die” beskriver Danny Brown hur han tillsammans med ett gäng tar stuprör, ledningar och sladdar och annat i ett hus som står tomt. Familjen som bott där flyttade för en månad sedan. När de är klara där fortsätter de till en skola som har stängts.

Lose Your Self är ledmotivet till Eminems film 8 mile som utspelas i Detroit både filmen och musikvideon innehåller många scener från Detroit. 8 Mile road är en öst-västlig väg som bildar gräns mellan Detroits innerstad och förorterna. Det är områdena söder om 8 mile som har stora sociala problem.

Detroit har också en välkänd rockscen och mycket elektronisk musik. Men det kan jag inget om, så det blir ingen sådan lista.

Spellista Detroit Hip hop

The Plant 3: Detroit – Från USA:s rikaste stad till den fattigaste

När filmen Detroit: City on the move spelades in på 60-talet hade Detroit förlorat 150 000 jobb men staden var fortfarande en betydelsefull industristad. Filmen producerades av Detroits stad när man kandiderade som OS-stad.

Mellan 1910 och 1930 växte staden Detroits befolkning från 285 000 till 990 000 invånare. Detroit utvecklades till den femte största staden i USA och var i stor utsträckning beroende av en enda näring: bilindustrin. Bara Fords fabrik i Dearborne i utkanten av Detroit, kallad the Rouge plant, hade 90 000 anställda! Fackföreningsrörelsen var stark och industriarbetarna hade höga löner som gjorde det möjligt för många att bygga egna hus. Detroit fick därför en ovanligt hög andel enfamiljshus och två tredjedelar av bostäderna var enfamiljshus.

Att staden var så starkt beroende av en enda näring gjorde samhället extremt konjunkturkänsligt och när de tre stora bilföretagen GM, Ford och Chrysler började utlokalisera tillverkningen till andra delar av USA ,och så småningom världen, slog det hårt mot staden och dess invånare. Under 1970-talet blev konkurrensen från bränslesnåla japanska bilar allt större och de amerikanska märkena tappade försäljning. En nedåtgående spiral började redan under 1950-talet och under efterkrigstiden förlorade Detroit närmare 150 000 arbetstillfällen.

Detroit hade en central roll i den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Många svarta amerikaner från sydstaterna flyttade till Detroit där de kunde få välbetalda jobb och hopp om att komma undan motsättningarna mellan svarta och vita. Men trots att förutsättningarna för svarta var bättre än i södra USA var Detroit extremt segregerat och svarta fick bara bo i särskilt anvisade områden. Ku Klux Klan växte sig starkt. Den hårda uppdelningen ledde till ett allt spändare klimat och resulterade i ett stort upplopp 1943. Upploppet, som, pågick i tre dagar resulterade i 33 döda och 443 skadade.  Nästa stora upplopp inträffade i juli 1967 och pågick i fem dygn. 43 dödades, 1 189 skadades, över 7 000 personer arresterades och mer än 2 000 byggnader förstördes.

Staden Detroit har förlorat 1,2 miljoner invånare sedan 1950-talet, när antalet invånare var som störst och närmade sig 2 miljoner. Var tredje invånare (vart annat barn) i Detroit lever i fattigdom och en stor del av befolkningen i innerstaden bor i vad som räknas som en matöken med lång väg till riktiga mataffärer och de butiker som finns säljer paketerad snabbmat, chips och läsk.

motown-picsfeatimg

The Plant 2: Motown

four-tops-motown-11

Jag är mer eller mindre uppfödd på Motownmusik. När jag var ett par år gammal brukade jag tjata på pappa att han skulle sätta på Ain’t no mountain high enough på skivspelaren. Den första skiva jag köpte var The Supremes Greatest hits. Det var 1983. Jag var sju år gammal. Skivan fanns inte på Falu Radio och TV. Men de beställde hem den från ett lager i England. Gång på gång följde pappa med mig till butiken, men det dröjde och dröjde till skivan kom. Jag brukade fantisera om hur det där lagret, där min skiva fanns, såg ut. Prislappen på skivan har datum, därför vet jag exakt hur gammal jag var när jag köpte den.

Skivbolaget Motown grundades i Detroit 1959 av Berry Gordy och namnet är en förkortning av Detroits smeknamn Motortown. Gordy fick låna 800 dollar av sina föräldrar, slutade sitt jobb på en av stadens bilfabriker och startade skivbolaget. Motown blev en riktig musikindustri och på bara några år hade det utvecklats till världens största skivbolag. Varje fredag träffades Gordy och hans medarbetare och fördelade låtskrivarnas nya musik på de olika artisterna. Bland artisterna fanns Diana Ross & The Supremes Marvin Gaye, The Temptations, Four tops, Jimmy Ruffin, Stevie Wonder och många fler. Till en början höll bolaget till i en liten villa. När verksamheten växte köpte Gordy upp villorna intill och så småningom köpte Gordy en art decobyggnad i Detoriot kallad THE DONOVAN BUILDING Men 1972 var Motownsagan över i Detroit när Gordy flyttade företaget till Los Angeles för att komma närmare nöjesindustrin. The Donovan building revs 2006, men villan där allt började finns fortfarande kvar och innehåller ett litet Motownmuseum.

Jag plockar fortfarande fram den där skivan emellanåt. Den knastrar rejält efter alla spelningar, men musiken är fortfarande lika bra. Och jag får fortfarande samma pirr längs ryggraden när Diana Ross tar i som mest på Aint no mouintain high enough!

Lyssna på på musik från Motowns Detroittid

The-Plant,-bild-featimg

The Plant 1

På  Nordiska trädgårdar 2014 kommer  jag göra en utställningsbalkong med titeln The Plant. Temat för hela mässan är “urban fägring” och jag valde att förlägga balkongen till den gamla bilmeteropolen Detroit – Motown i USA.

Från att ha varit kronan på den amerikanska industrialismen har Detroit brutits ner till ruiner. På 50 år har befolkningen minskat med över en miljon invånare till 700 000. Överallt står brandskadade och förfallna industrikomplex, kontor och bostadshus och mellan dem ligger tomma tomter där husen redan är borta. Det finns få riktiga mataffärer och invånare utan bil tvingas handla i småbutiker med burkmat, chips och läsk. Men ur förfallet reser sig något nytt. De tomma markytorna odlas upp av medborgare. Jag tänker mig att balkongen tillhör en ung man som flyttat in i ett övergivet hus och odlar så mycket som möjligt. Till odlingen använder han olika föremål som han hittar, i huset och ute på stan. Den övergivna byggnaden saknar vatten och avlopp. Därför tar han reda på regnvatten från taket genom ett stuprör som han vinklat in på balkongen och pottan får gödsla det han odlar.

På engelska kan ”plant” betyda både växt och fabrik.

Tack ALLT OM TRÄDGÅRD för stöd! Allt om trädgård är Nordens största trädgårdstidning med artiklar och reportage för nybörjare, nördar och proffs. Jag skriver bilagan Handboken som finns med i varje nummer.

Tack till HORNUDDENS TRÄDGÅRD i Strängnäs för de fina krydd- och grönsaksplantorna. Hornudden är en ekologisk handelsträdgård mellan Strängnäs och Enköping. Här odlar Karin och Mats Sjöstedt många olika sorters kryddor och grönsaker. I restaurangen kan man äta god och vällagad mat på ingredienser från trädgårdar och gårdar i närområdet. I kafét är allt bröd hembakat och man kan köpa olika ekologiska matvaror.

Tack till FALU ANTIK OCH BYGGNADSVÅRD för lån av rekvisita! I höstas öppnade Annica Skoglund en byggnadsvårdsbutik mitt i världsarvet Falu gruva. Här det man behöver när man vårdar gamla hus, men också antikviteter och ett litet kafé.