Datum:   januari 19, 2015

Läs delar av vårdprogrammet här:

Kulturhistorisk värdering

Historik

Rumsbeskrivning inledning

Från maj 2006 och fram till årsskiftet 2012 arbetade jag som antikvarie/kulturmiljöspecialist på Statens fastighetsverks lokalkontor för Drottningholms och Svartsjö slottsområden. Jag arbetade framförallt med att upprätta vårdprogram där det för Svartsjö slott var det mest omfattande. Statens fastighetsverk förvaltar fastigheter, som ägs av svenska staten och ett stort antal av dessa är skyddade som statliga byggnadsminnen (SBM). SFV:s mål är att det ska finnas vårdprogram för alla dessa byggnader. Ett vårdprogram är ett förvaltningsprogram, som ska hjälpa förvaltningspersonalen att agera i enlighet med objektets behov och förutsättningar. Svartsjös historia som kungligt gods sträcker sig tillbaka till högmedeltiden. Under 1500-talet byggde Vasakungarna, och då framförallt Johan III, upp en praktfull renässansanläggning med slott och park; en av de märkligaste i Skandinavien. Renässansslottets historia slutade dramatiskt i en brand 1687, men ruinen och parken med vallgrav och damm minner ännu om vasaborgen. På 1730-talet fick Carl Hårleman i uppdrag av Fredrik I och Ulrika Eleonora att rita ett jaktslott på Svartsjö. Hårleman hade just kommit tillbaka från Frankrike, där han hämtat starka influenser från den nyfödda franska rokokoarkitekturen. Resultatet blev ett franskt lantslott anpassat till svenska förhållanden, och som är oupplösligt förknippat med svensk rokoko. Omkring 1770 fick C. F. Adelcrantz i uppdrag att bygga till slottet, vilket han gjorde genom att foga en flygel till vardera gaveln. För att lätta upp den avlånga byggnaden, som annars fått en karaktär av kasernbyggnad, kröntes slottet över mitten av ett litet klocktorn. Flyglarna avslutades av paviljonger med mansardtak. Under 1800-talet användes slottet sparsamt och fick delvis förfalla. Under 1820-talet undersöktes möjligheten att bygga om slottet till invalidinrättning för krigsskadade, men denna verksamhet förlades istället till Ulriksdals slott. 1888 avsade sig Oskar II dispositionsrätten och en tvångsarbetsanstalt för lösdrivare inrättades på Svartsjö. Denna verksamhet var förlagd till slottet fram till 1960-talet, då nya anstaltsbyggnader uppfördes. Slottet stod sedan oanvänt i flera decennier, men vid mitten av 1990-talet påbörjade Statens fastighetsverk en genomgripande restaurering där målet var att återge slottet sin forna stolthet. Restaureringen avslutades med att Hårlemandelens rum försågs med handgjorda tapeter med mönster i rokokostil. Av hänsyn till bland annat hyresgästerna är bara delar av vårdprogrammet publicerat på hemsidan.