Posts tagged trädgård

Skräckfilmer med trädgårdstema 3: The little shop of horrors

The little shop of horrors blir det tredje och sista blogginlägget om skräckfilmer med trädgårdstema. Det är en lågbudgetfilm som hade premiär 1960. Handlingen kretsar kring en blomsteraffär där klumpige Seymour jobbar. Han har lyckats förädla fram en mycket speciell växt. Den börjar växa till 0ch varje natt vill den ha mat, och maten är blod. Till en början räcker det med att Seymour klämmer ut lite blod ur fingret, men allt eftersom plantan blir större vill den ha mer.

Filmen är en farsartad lågbudgetproduktion som fått efterföljare i form av både Broadwaymusikal och en ny filminspelning från 1986. Jack Nicholson gör en biroll som sadistisk tandläkare. Och om jag själv ska välja är den mest sevärd av de filmer jag tagit upp i serien.

För den som fått blodad tand finns ännu fler skräckfilmer på temat. Till exempel Squirm från 1976 som handlar om muterade daggmaskar som börjar äta människor och Slugs från 1988 som handlar om sniglar som verkligen lever upp till epitetet mördarsniglar!

Radisa-feat

Rädisornas andra andning

Det står ofta i böcker att man KAN äta det ena och det andra. Man KAN göra kapris av blomknopparna från krasse, man KAN äta rödbetsblast och man KAN äta kirskål. Men att man KAN äta betyder inte nödvändigtvis att det är gott. Något som jag har läst på många ställen att man kan äta är fröskidorna på rädisor som gått i blom. Jag måste tyvärr erkänna min fördomsfulla inställning till rädisorna som innebär att jag inte ens har provsmakat skidorna, förrän i år. Och vilken överraskning! Så jädra gott det är med räsdisskidor! Som sockerärtor fast med mera sting. Jag som är allergisk mot baljväxter är så klart extra glad över den här upptäckten. Synd att jag är så fördomsfull! Jag kanske har missat mycket annat!Radisor

Naturhistoriska riksmuseet odlar i stan

Pratar man med en riktigt inbiten Stockholmare skulle han eller hon förmodligen vilja döpa om utställningen till “Odla strax utanför stan”. Naturhistoriska museet ligger ju faktiskt någon kilometer bortanför Roslagstull. Fast det låter så klart inte lika slagkraftigt.

Stadsodlingsprojekten poppar upp som svampar ur jorden, eller maskrosor ur asfalten. Alla vill vara med och odla egen mat och ta ställning mot miljöproblemen. Den 23 juni öppnade utställningen ODLA STADEN på Naturhistoriska museet i Stockholm och den pågår till den 17 augusti . Varje dag mellan klockan 12 och 16 kommer man kunna ställa frågor till de stadsodlingsexperter som finns på plats.

Jag har inte hunnit dit än, men vilken dag som helst ska jag kasta mig på cykeln och åka dit.

Varje dag sker olika aktiviteter som odling i flaska och torkning av frukt. Kolla PROGRAMMET.

stadsodlingbanner_nrm

Almstriden

Strid på kniven

Var vi än rör oss på jordklotet finns det spår av andra människors liv. Många händelser är glömda för alltid, medan andra lever kvar långt fram i tiden. På vissa platser kan man komma riktigt nära en historisk händelse. Så nära att man nästan kan höra de människor som deltog. En sådan plats är Kungsträdgården i Stockholm. Där har massor hänt. Drottning Kristinas trädgårdsmästare André Mollet, som skrev Sveriges första trädgårdsbok, har vattnat och skött om växterna. Under första världskriget har stockholmare odlat grönsaker där och 1971 stod almstriden i Kungsträdgården. Under ett par årtionden hade staden sanerat och rivit i Stockholms centrala delar för att skapa en modern och praktisk stad genom den så kallade Norrmalmsregleringen. Men med tiden blev allt fler kritiska. Kritiken och missnöjet över att så måna historiska byggnader revs kulminerade 1971, när staden skulle fälla almarna som omger en serveringsbyggnad i Kungsträdgården. På platsen för almarna skulle man bygga en ny tunnelbaneuppgång och stadsträdgårdsmästaren Holger Blom hade dömt ut almarna som dåliga. Demonstrantanter organiserade sig för att stoppa fällningen av almarna och det blev sammandrabbningar med polisen. Byggarbetare försökte fälla almarna under polisskydd. Demonstranterna vann och uppgången fick en ny placering.

Fortfarande kan man se de läkta såren i trädstammarna efter motorsågarna. Och träden står fortfarande kvar friska, trots att Holger Blom dömde ut dem för över 40 år sedan. Men i morse kunde vi höra på lokalnyheterna att man tvingats fälla almar, som drabbats av almsjuka, i Humlegården något kvarter bort. Vi får hoppas att almarna överlever även den striden. Men i den kan inga demonstranter hjälpa till!

Skräckfilmer med trädgårdstema 1: Triffidernas dag

Många av 1900-talets skräckfilmsmakare verkar inte ha haft några begränsningar och försökte göra läskiga varianter av det mesta. Daggmaskar förvandlas till köttätande monster,  köttätande växter rymmer från botaniska trädgårdar och frukter börjar jaga och äta upp människor!

Trädgårdsskräckisarnas guldålder var 1960- och 70-talen. Först ut i den här serien om skräckfilmer med trädgårdstema är Triffidernas dag (The Day of the Triffids) från 1963 . I filmen smiter köttätande växter från det stora palmhuset i Kew gardens i London och ger sig ut för att döda och äta upp människor. Tyvärr händer det samtidigt som majoriteten av Europas befolkning blivit blind av att titta på ett meteoritregn. De få människor som fortfarande kan se får kämpa med att rädda både sig själva och alla blinda runt omkring. Förbered dig mer på att gapskratta än bli rädd. Det är en riktigt rolig upplevelse!

Triffidernas dag är verkligen inget mästerverk, men man känner igen flera filmknep som fortfarande används av domedagsfilmer.

Chelsea Flower Show 2014 1

Jag har varit medlem i The Royal Horticultural Society, som anordnar Chelsea Flower Show, sedan jag var 17 år. Sedan dess har jag velat se jätteutsällningen med idéträdgårdar och olika utställningar. Och i år var det till slut dags. Man skulle kunna tänka sig att mina förväntningar var uppskruvade till max efter 20 år, men eftersom jag sett så många bilder därifrån i RHS suveräna tidning The Garden hade jag en ganska tydlig bild av hur det skulle vara och blev till och med positivt överraskad.

Lägger man ihop brittisk, trädgård och 101 år gammal så är ju det tre saker som kan borga för ett lite konservativt evenemang. Och det är det. Vill man se trädgårdformgivning och landskapsarkitektur som ligger i bräschen är Chelsea kanske inte första valet. Men flera av idéträdgårdarna var väl genomarbetade och platser som jag gärna skulle tillbringa tid i.

Den första trädgården som mötte utställningsbesökarna var “Contemporary Paradise Garden” ritad av Cleve West, som har fått guldmedalj på Chelsea fyra gånger tidigare. (Flera trädgårdar får guld varje år. Den som sopar mattan med alla blir Best in Show.) Det här var min favoritträdgård av flera anledningar. Den byggde på en formell plan med korsande axlar och vatten i mitten, som går tillbaka till Persiens paradisträdgårdar, som brukar beskrivas som ursprunget till all trädgårdskonst. Men den strama formen löstes upp av planteringar som flöt ut i gruset och löste upp den formella ramen. Den bakre delen av trädgården skuggades av en platanallé, medan den främre var soldränkt. Det hade West tagit hänsyn till genom att använda skuggtåliga växter i en färgskala som lyser där ljuset saknas. I den soliga framkanten hade han istället valt torktåliga växter i nyanser som framträder bäst i starkt solljus. Där fanns irisar, stäppliljor, junkerlilja och stor sandlilja. Han ska verkligen ha cred för att han tagit hänsyn till platsen, trots att trädgården fanns i mindre än en vecka. Det hade verkligen inte alla formgivarna gjort. Fortsättning följer om någon dag.