Monthly Archives: april 2014

Foto: Dan Franck

Stockholms vackraste konditori rivs efter 80 år

Sedan jag flyttade till Stockholm för drygt 15 år sedan har jag oroat mig för att det här ska hända. Den oerhört välbevarade och unika konditoriinredningen på konditori Kungstornet på Kungsgatan i Stockholm hotas av rivning. Till och med glaspartierna med slipade motiv har klarat sig genom åren. Idag är sista dagen som konditoriet håller öppet och fastighetsägaren Centrumfastigheter planerar att slå ihop lokal med en intilliggande och göra en detaljhandelsbutik. Konditoriet är inte bara en välbevarad och vacker inredning. Den är också en del i den festliga paradgata som Kungsgatan utvecklades till under 1900-talets första del med de ståtliga kungstornen och de påkostade ensalongsbiograferna. Som Stockholms eget svar på Broadway.

På Facebook finns en grupp som vill rädda konditoriet och där finns även länk till en protestlista.

Se ett inslag från SVT: ABC.

Foto: Dan Franck

Narcissfestival

Jag snöar väldigt lätt in på saker. Men det betyder inte att jag är periodare. Det gör att jag får fler och fler intressen för varje år som går. Det blir många intressen det! För några år sedan började jag samla på historiska narcisser (påsk- och pingstliljor). De är mycket sprödare än de moderna sorterna och blir bara fler och fler för varje år. Men de är lite svårare att etablera än de vanligaste sorterna. Ibland blommar de första året efter planteringen och tar sedan paus i något år för att känna sig hemma. Ibland kommer det inte en enda blomma de första två vårarna.

När lökarna väl har etablerats blir de långsamt fler för varje år. Eftersom de är lite trögetablerade bör man inte dela dem på samma sätt som man gör med vanliga påskliljor. Sätt dem glest vid planteringen och låt dem växa på sig i fred. Sorten White Lady är ett undantag och brukar blomma bra redan första året och sedan bara bättre och bättre för varje år.

Som bäst trivs de i mullrik och väldränerad jord, men det får inte vara torrt. Blir det snustorrt på försommaren kommer det bara blad. En vanlig rabatt i sol fungerar bra eller i gräset under fruktträden. Men man måste vänta med gräsklippningen tills bladen vissnat ner. Bilderna visar några favoriter som blommar i min trädgård just nu. N. x odorus doftar fantastiskt men är inte fullt så härdig som de andra. Recurvus är en klassiker som finns i många äldre trädgårdar vid sidan av sorten Actea som inte är med på bild. Den orange färgen på Lucifer är oslagbar. Bath’s Flame är lite vinglig, men de långa stjälkarna gör den till en fin snittblomma.

Den holländska lökodlaren P. C. NIJSSEN har många gamla sorters narcisser och samarbetar bland annat med lökmuseet HORTUS BULBORUM. Ett par kan man hitta i trädgårdsbutikerna under hösten och Rosendals trädgård brukar sälja lökar från odlaren Joséphine Dekker i Holland. BOTANICUS är specialiserade på ovanliga lökväxter och har några historiska narcisser.

På koloniområdet kommer våren alltid en förutbestämd dag!

Man får inte bo permanent i en kolonistuga. Därför får vi bara ha vatten under sex månader per år i vårt område. Vattnet kopplas alltid på en lördag i mitten av april och stängs av i mitten av oktober. Därför kommer våren alltid den där april lördagen och sommaren slutar alltid en lördag i oktober.  Det är alltid en lika skön känsla när vattnet kommer och man slipper kånka vatten till kaffe, sådder och disk från föreningshuset. Men det är samtidigt nyttigt att tänka på hur viktigt det är med rent vatten. I lördags var vi alla glada över att få vatten, men gladast av alla var rörmokarens hund som är helt besatt av vatten.

Rivning av Norra_Station

Klockhuset har redan gått in i himlen

De flesta stockholmare har lyssnat på diskussionerna om Klockhuset med åtminstone ett öra. Klockhuset ingick i Norra stationsområdet som var en utpräglad godsstation. För ritningarna svarade SJs chefsarkitekt Folke Zettervall som ritade samtliga byggnader som uppfördes inom området sedan stationen vid Norra Bantorget flyttats dit.

I februari i år “råkade”  man riva byggnaden trots att dess bevarande diskuterats under lång tid. Trots att Stockholms stadsmuseum motsatte sig en rivning beslutades att byggnaden skulle bort. När rivningen av klar blev det folkstorm och flera politiker fördömde rivningen och sa att det berodde på bristande kommunikation mellan förvaltningarna.

Idag kom beskedet att klocktornet som ingått i byggnaden ska återuppbyggas på en annan plats inom den nya stadsdelen Hagastaden. Teglet i den gamla byggnaden såldes och lades sedan upp på blocket för 16 kronor stenen. Här dras verkligen flera viktiga frågor inom kulturmiljövården till sin spets. Kan vi få tillbaka det gamla klocktornet? Blir det verkligen samma byggnad när den rivits och återuppbyggs på en annan plats, förvisso med vissa ursprungliga byggnadsdelar? Hur lång tid kan det bli mellan rivning och återuppbyggnad av ett hus för att det ska ses som att vi fått tillbaka det? Hur stor andel av byggnadsdelarna måste vara ursprungliga för att det ska vara samma hus.  I det här fallet har det hunnit gå en dryg månad mellan rivning och beslut om återuppbyggnad. Är det aktuellt för ett hus som är fem år, tio år eller kanske hundra?

Klockhuset revs och kommer aldrig att finnas igen. Visst kan man bygga upp en kopia, men det kommer aldrig att bli samma klockhus. Flytta diskussionen till andra hotade byggnader som fortfarande går att rädda (listan är lång i Stockholm ,men även i andra städer.) istället för att göra detta till en symbolfråga utan något egentligt innehåll.

Foton: Wikimedia I99pema

Norra station
svenska-allmogehem-feat

Inget nytt under solen

När vi tänker oss hur Sverige såg ut för drygt hundra år sedan får vi bilden av människor som var nära naturen 0ch som odlade och lagade sin egen mat. Människor som levde mer “på riktigt” än vi gör idag. Och när vi tänker på deras liv präglat av självförsörjning är det många som får något romantiskt i blicken. Men var det verkligen så?? Tidningen Idun hade en central funktion i arbetet mot kvinnlig rösträtt och att ge kvinnor samma rättigheter och förutsättningar som män. I numret som kom ut den 28 november 1909 finns en intressant notis om boken Svenska allmogehem. Notisen inleds med texten: Nu, då intresset för egnahemstankens förverkligande genom småbruk är större än någonsin, då hundratals män och kvinnor gå omkring och drömma om att bryta sig en ny bana som brukare af egen torfva, då är förvisso nationalverket “Svenska Allmogehem” boken för dagen. Bortsett från den ålderdomliga formuleringen skulle boken kunna vara skriven idag och skulle säkert bli en riktig storsäljare!

Hur mycket har egentligen förändrats på drygt hundra år?

egen-t