Om jag varit trädgårdsmästare på 1700-talet hade jag skurit några rispor i barken på mitt äppelträd med frostskador. Åderlåtning, som man kallade det, användes på träd som skadats efter hård vinter. Man sa att de hade kallbrand. Precis som en människa som förfrusit sig riktigt mycket. På hagtornbusken, där rådjuret fejat bort en bit av barken skulle jag ha baddat såret med bivax och harts och lindat om med en linneduk. Under 1700-talet såg man på träden som om det vore människor och använde samma ord för sjukdomar och samma botemedel. Metoderna kanske inte funkar så bra, men det är ett rätt så fint förhållningssätt. Eller hur?