Istället för att lyssna koncentrerat efter fågelkvitter eller värma snödropparna med hårtorken åkte jag till Bergianska trädgårdgården i Stockholm i helgen. I Edvard Anderssons växthus är vårblomningen i full gång med sydafrikaner som vinterraket och kalla, fransoser och italienare som olika lavendel och cyklamen och sydamerikaner som panteramaryllis. Panteramaryllisen är en av mina favoriter. Jag har varit mer eller mindre besatt av olika lökväxter i 20 år och särskilt alla de som ingår i familjen amaryllisväxter, till exempel narcisser, snödroppar, spindelliljor och krinum. Panteramaryllis är en av de arter som växer vilt i Sydamerika och som använts för att korsa fram de stora och pampiga sorter vi odlar till jul. Men Amaryllis är egentligen en vårblomma och om man sparar köpta lökar brukar de så småningom bli vårblommor.
De vilda arterna är inte alls lika storslagna, men minst lika vackra. Vackrare om jag får avgöra. Panteramaryllisen slår alla moderna hybrider med sina rödprickiga blommor. Lökarna blir bara omkring fem centimeter i diameter. Det är bra att tänka på om man lyckas få tag på en sidolök som bara är centimeterstor. Tyvärr finns den inte att köpa, men den envisa kan lyckas byta till sig en lök.
Panteramaryllis, Hippeastrum pardinum
Vinterraket är en lökväxt som brukar blomma pålitligt varje vinter om man odlar den i kruka. Ibland står den grön året om, men det händer att bladen vissnar över sommaren. Skulle bladen visa tecken på att börja vissna är det viktigt att sluta vattna. Då vill plantan vila och fortsätter man vattna kan hela löken ruttna. Två arter av vinterraket (V. capensis och V. bracteata) finns emellanåt att köpa på postorder hos vissa fröföretag. Blommorna kan vara helt vita eller i olika rosa nyanser.
Vinterraket Veltheimia capensis
Den översta bilden visar kanarieklocka, som är en klätterväxt från kanarieöarna. Den är flerårig men lär gå att odla som ettårig om man sår riktigt tidigt. Jag har inte provat, men är sugen.