Förra våren sådde jag knappt tjugo olika arter av Fritillaria. Fritillarasläktet kallas på svenska för klockliljor och de mest kända medlemmarna är kejsarkrona och kungsängslilja. Många av dem växer vilda på karga och svårtillgängliga platser på hög höjd i sydvästra Asiens bergstrakter. Där är vintrarna iskalla och somrarna stekheta och torra. Därför hatar många av dem fuktiga vintrar och regniga somrar. De krångligaste arterna får jag titta på i Göteborgs botaniska trädgård och andra ställen med alpinhus, men nu har jag tänkt utöka min samling med några halvsvåra.
Hos många lökväxter från kalla områden går fröna in i en vila när de mognat. Sår man dem direkt efter skörden kan de hinna gro redan första sommaren, men annars krävs en eller två köldperioder för att de ska gro. Jag sådde mina frön under vårvintern förra året och nu när solen börjar komma fram och det blir lite varmare gror det i alla krukor.
Eftersom de är så känsliga för fukt har jag blandat upp jorden med lika mycket grov sand och även täckt fröna med sand. Eftersom terrakotta andas, till skillnad från plast, har jag använt terrakottakrukor. Krukorna får sedan stå i en låda med ren sand. Istället för att vattna på sådderna så vattnar jag upp sanden och då transporteras lagom mycket fukt genom krukväggarna och in i jorden. Bilder på blommorna får du vänta på i fem år minst. För så lång tid tar det från frö till blomstor lök. Men då har jag å andra sidan 5-10 lökar av varje art. Skulle jag köpa lökar av dem skulle flera av dem kosta en hundring styck och andra finns knappt att köpa som lökar!
