Så fort dygnstemperaturen börjar sjunka syns det att vissa växter tycker att det är dags att kasta in handduken. Men det finns många som inte är så lättstötta och faktiskt har sin bästa tid just nu. Ett exempel är alla de lökväxter från framförallt Sydafrika och Mellanamerika, som man brukar kalla sommarblommande lökar. Många av dem kommer från områden där temperaturen emellanåt kryper ner mot nollsträcket och ibland under. De ger inte upp för att det bara är fem eller tio grader på nätterna!
De kallas sommarblommande lökar eftersom de växer och blommar under sommaren. När hösten kommer vissnar de ner och går in i vila. De klarar inte vintrarna utomhus, men eftersom de samlar all energi i en lök är de betydligt lättare att övervintra än till exempel citron- och olivträd som är lika stora året runt och alltid behöver ljus. Jag tar upp mina lökar när det är risk för frost. Då har de för det mesta in hunnit vissna ner och jag lägger hela plantan utan jord i en låda i ett torrt och mörkt utrymme. Då vissnar bladen ner på någon vecka. Därefter putsar jag bort de torra bladen, borstar av den gamla jorden och lägger lökarna i en låda. Lådan får stå svalt, men frostfritt över vintern och emellanåt kollar jag till lökarna så de inte torkar ihop eller börjar mögla. Ser det torrt ut duschar jag lite med en blomspruta och om en lök börjar ruttna eller mögla kastar jag bort den för att angreppen inte ska sprida sig.
I maj sätter jag lökarna i 10 centimeterskrukor; en och en om de är stora, två-tre om de är mindre. I början av juni planterar jag ut dem i krukor eller rabatter. Jag har kopiösa mängder sniglar i trädgården så därför får tofsliljor och kaphyancinter, med tjocka blad som sniglarna älskar, stå i kruka.
Albuca shawii är en sydafrikansk lökväxt med små gula blommor som bildas i massor under hela sommaren. Den är blygsam i både färg och storlek och behöver putstas från överblommat ofta.
Canna är egentligen en knölväxt men den behandlas på samma sätt som de sommarblommande lökarna. Sorten på bilden får röd-orange blommor och mörkt bladverk.
Tofsliljorna är fina även när de blommat över. Det här är en överblommad Eucomis comosa där de vinröda frökapslarna kontrasterar mot de ljusa kalkbladen.
Det finns ganska många namnsorter av tofsliljor. Den här heter Sparkling Burgundy och får riktigt mörka blommor och mörkröda blad.
Den vanligaste kaphyacinten är Galtonia candicans med kritvita blommor med klart gröna blad. G. viridiflora får grönaktiga blommor och jättesnygga, breda, grågröna blad.
En av de vanligste sommarblommande lökarna är doftlilja Gladiolus callianthus som sprider en fantastisk doft under agustikvällar.
Lökarna köper man på våren och det finns många andra arter och sorter att välja mellan.
