När filmen Detroit: City on the move spelades in på 60-talet hade Detroit förlorat 150 000 jobb men staden var fortfarande en betydelsefull industristad. Filmen producerades av Detroits stad när man kandiderade som OS-stad.
Mellan 1910 och 1930 växte staden Detroits befolkning från 285 000 till 990 000 invånare. Detroit utvecklades till den femte största staden i USA och var i stor utsträckning beroende av en enda näring: bilindustrin. Bara Fords fabrik i Dearborne i utkanten av Detroit, kallad the Rouge plant, hade 90 000 anställda! Fackföreningsrörelsen var stark och industriarbetarna hade höga löner som gjorde det möjligt för många att bygga egna hus. Detroit fick därför en ovanligt hög andel enfamiljshus och två tredjedelar av bostäderna var enfamiljshus.
Att staden var så starkt beroende av en enda näring gjorde samhället extremt konjunkturkänsligt och när de tre stora bilföretagen GM, Ford och Chrysler började utlokalisera tillverkningen till andra delar av USA ,och så småningom världen, slog det hårt mot staden och dess invånare. Under 1970-talet blev konkurrensen från bränslesnåla japanska bilar allt större och de amerikanska märkena tappade försäljning. En nedåtgående spiral började redan under 1950-talet och under efterkrigstiden förlorade Detroit närmare 150 000 arbetstillfällen.
Detroit hade en central roll i den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Många svarta amerikaner från sydstaterna flyttade till Detroit där de kunde få välbetalda jobb och hopp om att komma undan motsättningarna mellan svarta och vita. Men trots att förutsättningarna för svarta var bättre än i södra USA var Detroit extremt segregerat och svarta fick bara bo i särskilt anvisade områden. Ku Klux Klan växte sig starkt. Den hårda uppdelningen ledde till ett allt spändare klimat och resulterade i ett stort upplopp 1943. Upploppet, som, pågick i tre dagar resulterade i 33 döda och 443 skadade. Nästa stora upplopp inträffade i juli 1967 och pågick i fem dygn. 43 dödades, 1 189 skadades, över 7 000 personer arresterades och mer än 2 000 byggnader förstördes.
Staden Detroit har förlorat 1,2 miljoner invånare sedan 1950-talet, när antalet invånare var som störst och närmade sig 2 miljoner. Var tredje invånare (vart annat barn) i Detroit lever i fattigdom och en stor del av befolkningen i innerstaden bor i vad som räknas som en matöken med lång väg till riktiga mataffärer och de butiker som finns säljer paketerad snabbmat, chips och läsk.